How we are Part 11 15+ (Swedish) by Xshadow10X

How we are Part 11 15+ (Swedish)

Vist det blev varmt för Shadow men hon hittade sina knep att håla sig kal under den värsta efter middags solen. Och dom stannande till slut vid gränsen av Iran för än en gång samla energi och äta och det var tyst och lugnt i början tills Shadow började nosade upp samtidigt som hon burade upp sin päls för att hon inte vill göra något. Och Reseph orkade inte bara inte mer och smällde till henne hårt på käften för att sedan säga att håla käft. Han nöp sedan henne i örat och hon tjöt till. Shadow skakade i kroppen, vist hon hade haft med sträng personer att göra innan men hon blev alltid lämnade ifred och det värsta hon hade fått av någon var en knuff. Hon kände hur hon sedan hur koppen började pirar istället när han nöp i henne öra, hon kände hur hon nästan var på väg ner till märken för att vissa att hon var underlägsen. Och nu började hela hennes inre skrika efter Reseph som partner, varför regerade hon nu, vad fan det här vad inte normalt. Shadow skakade på sig när Reseph släppte taget om örat och sa att hon kunde gå resten av vägen själv innan han lämnade henne. Shadow satte sig i sanden när han försvunnit medans is och frost började dansa runt henne vilt och började gråta hon var så förivrad över vad som hände med henne. Hon slängde sitt huvud i sanden när hon fattade att henne djur insikter hade vaknat till liv efter alla dessa år. Hon hade aldrig vilat ha någon på det sätt, inte ens Demoneye som hon fotfarande hade känslor kvar för hade hon inte ens reagerat på det sättet, det var något helt annat än en förälskelse. Men hon var inget djur läger hon hade för helvete en hjärna att tänka med, men hon ljög för sig själv det visste hon. Hon hatade nästa dem, men vist att hon inte kunde gör mycket åt dem. Det var det som var skilda mellan henne och Reseph eller mänskor och anthro's över huvud taget. Mänskor tog flera år innan dem blev tillsamman medans anthroena åtminstone från Avalor bara visste vem dem skulle var med nästan första dagen. Vist det var massa saker med färger och liknade att gör med ibland men annars så brydde dom sig inte vem anthro var så länge dem älskade varandra. Som kanske inte såg som kärlek i den här landet efter som anthro från där valde sin partner så raskt. Shadow reste sig upp och tråkade sina tårar från ögonen nu började verkligheten slå henne i ansiktet över hur mycket av as hon verkligen hade varit. Hon hade varit så van över sitt ogillade över mänskor, deras ego och för att dem inte trodde på magi längre. Och inte tänkt på att hon faktiskt inte haft några problem med mänskor sen hon lämnat flyktings lägret. Och hon vist att anthroerna var mist lika kapabla till att var idioter och kunde var till värre ibland det visste hon ju. Shadow suckade ut tungt, hon hade verkligen behövt en rejält smäll. Hon drog sedan sin tass hand genom sina fjädra och hörde sedan ett kvittrade och sen landade Echo framför henne.

- Echo ska inte du vara med din ägare sa Shadow lite trött och falken knäppte lite med näbben och tittade knappt på henne.

- Han bad dig att hämta mig... suckade Shadow och började skämmas. Reseph hade inte kunnat lämna henne här ut inte för att hon vist varför.

Hon mådde så dåligt nu, han var för godtrogen även om han verkade so kal och stel. Shadow hade dömt hon för hans mänsklighet och dominanta struktur. Men det fanns nog mer sätt att ses och var domnat på och bara för att man var betyd ju inte att man gillade trycka ner folk det hade mycket att gör med sina andra personlighet att gör med. Vist hon försvarade inte att Reseph slagit henne men hon hade ju tryckt på hans knappa so mycket så hur skulle hon själv regerat på om hon var hans situation. Hon reste sig upp till slut och Echo skuttade upp för att sedan flyga i förväg. Shadow följde honom lugnt till där Reseph stannat och han tittade inte på dem när hon kom fram till Ara. Han satt redan på sadeln och andades ut tungt när Shadow hoppade upp bakom honom. Hon märkt av att han fortfarande var arg det tydligt på kroppsspråket. Hon kröp ihop lite när dem började röra på sig och byte blickar med Ecko ibland under dagen. Shadow hade åtminstone kunnat lugnt sig och kunde konstra sig mer på att faktiskt samarbeta nu. Men hon kunde kända av dem ibland under resan så hon var lite orolig att hon inte kanske återvända hem efter den här resan om det blev vare. Men hon lyssnade nu när hon behövde hjälpa med något som läkte lite av såren mellan henne och Reseph, men hon kände att han aldrig riktigt skulle förlåta henne som hon inte förväntade sig häller eller förtjänade det. Dem kommer äntligen ut ur Irans gräns och kunde äntligen slå läger, Reseph hade inte riktigt lust att stan på grund av alla problem som fanns kvar här men han började bli för trött och hungrig att resa längre. Shadow hjälpte med att packa fram vatten och den lila trä stubben som var kvar medans Reseph var iväg på jakt. Hon rättade till sadeln på Ara när hon var klar och klappade henne lite innan hon gjorde upp en eldgrop. Shadow åt lite av sina reste som hade kvar från föra resan och satte sig sedan ner i den halv varma sanden. Reseph kom inte långt efter hon satt sig men hade inte mycket med sig från jakten bara en lite fågel. Han satte far på elden och tog fram allt han behövde medans solen började falla. Ecko hoppade över till Shadow axel till slut och stärkte på sig lite stolt. Hon gav honom lite av sin mat men märkte att Ecko fortfarande vart lite arg på henne.

- Reseph vad har Ecko fått Ras öga i från egentligen frågade Shadow tyst efter ett tag, hon hade alltid undrat över det. Reseph satt tyst ett bra tag och tittade sedan på henne till slut. Och Shadow kände hur hela kroppen kändes som den brann och hon trodde hon skulle börja kräla runt i sanden av känslan. Hon skalade av sig det så gått det gick och började rita lite i marken för att försaka koncentrera sig på det istället.

- Ett par anthro's försökte använda honom som en källa till Horus själ så dem brände in märket han har nu. Hittade honom nästan död så hatar var tro kan göra med folk. Och det är synd att Demoneye börja ta den vägen med, han har redan tagit sin vänners lev, personlighet och utsedde om han kan sa Reseph stelt innan han började äta och Shadow blickade stumt men hon var inte glad att hör att Demoneye utnyttjat sin vänner på det sättet.

- O så det därför du kändes bekant, Resehp vill bara be om ursäkt med för beteendet. Du har rätt jag kunde åtminstone samarbetat sa Shadow skämdes och pratade tyst, hon var glad att hon äntligen sa förlåt.

How we are Part 11 15+ (Swedish)

Xshadow10X

24 August 2019 at 22:43:44 MDT

A long time wait but at last it's are ready I am satisfied, In the level I am in right now, it will suffice. It is not great, can have spelling errors here and there, so sorry and I have a lot left to learn yet and if you are sensitive to some subjects then do not read.

Submission Information

Views:
63
Comments:
0
Favorites:
0
Rating:
General
Category:
Literary / Story